Kvarsittning

Om någon brandman på påstigande grupp blir sjuk eller tar ut kompledigt eller extra semester så måste gruppen som ska stiga av sitt skift täcka upp tills alla övertaliga från andra stationer alternativt övertidare har anlänt. Och dessa meddelas inte var de ska vara förrän vid skiftstart. Så ibland måste några av oss jobba kvar i upp till tre timmar (mot övertidsersättning).
På en lördagskväll för några veckor sedan då det hölls en minnesceremoni för en avliden brandman så var ca 17 av 25 brandmän från huvudstationen borta från jobbet vilket innebar att 17 stycken av det avstigande skiftet var tvungen att stanna kvar i väntan på att skiftinspektoren fått in alla övertidare. Vi har haft någon gång att tre av oss fem fick stanna och allt detta galler även styrkeledarna. Så man kan inte vara helt säker på när man kommer hem efter jobbet här.

 Till vänster: Utprovning av de nya larmkläderna som levereras snart. Till Höger: grabbarna har övertygat mig om att Vegemite är ratt ok om man brer mackan på rätt sätt.

Förra helgen var jag på fest tillägnad min kollega Brad och hans Natasha som förlovat sig under sin semester i Whistler, Kanada. En riktigt lyxig fest på ett fik i Coogee där de runt hundra glada gästerna bjöds på mat, dryck och underhållning hela kvällen lång.

I tisdags så åkte vi till svenska kyrkans barngrupp och den har gången så tog jag dit Elmer så Sara kunde gå och shoppa lite på stan innan hon anslöt lagom till våfflorna som serveras till lunch.

Vi har ingen kaffemaskin har sa vi far kopa barsistabryggt kaffe pa kafeerna runt stationen som alla ger oss bra rabatt. Har ar Issi som gor det basta kaffet har. Hans tjej ar fran bomhus! och de har faktisk bott i Gavle ett kort tag sa han kan lite svenska.

Nu jobbar jag mitt sista pass innan vi åker på en liten semester upp efter kusten. Vi blir borta resten av maj och vi ser fram emot att komma ut och se lite mer av landet. Sista maj har brandkåren fått platser att spela golf på Royal Canberra golfbana får se om jag ska försöka få komma med där. Det är en sån där bana som annars är stängd for allmänheten och om jag ska vara med måste jag skaffa lite nya kläder sa man klarar kraven som ställs.

Darlinghurst

Vårt släckområde är ungefär lika stort som stadsdelen Andersberg i Gävle men där slutar likheterna. I området bor 35 000 personer och dom flesta ar vuxna (endast 6% under 14 år). Fyra stycken sjukhus, en flottbas, en militärbas och vi har nästan 700 nycklar till automatlarmade byggnader. Hur många personer som håller till här som inte bor någonstans är okänt.

Brandkåren larmas ut ca 3500 gånger om året och då handlar det mest om automatlarm ej orsakat av brand (2700st) och 230 brander (två tredjedelar av dessa var brand i byggnad).

Hemma så har vi mycket övningar och utbildningar med mera. Den har stationen skrapade ihop 33 stycken sådanda på fyra grupper.

Burritoätartävling (1kg-klassen) Josh utklassade oss...



Pilar på hjulbultarna sa man ser om de lättar



Så här på senhösten är det fortfarande varmt ute och i vattnet. Hade lite framgångar på surfingbradan idag då jag lyckades stå på brädan :). Nästa vecka ska jag försöka klura ut hur man svänger med den.

ANZAC-day

Förra onsdagen var det Anzac-day här. Det är en helgdag till för att hedra de som försvarat Australien och Nya Zeeland och hålls på årsdagen av slaget i Gallipolli (Turkiet) under första världskriget där många landsmän stöp. Festligheterna börjar redan tidigt på morgonen då man har en gryningsandakt, i Sydney tågar sedan en 20.000 man lång parad genom staden där brandkåren är med och bidrar med sina anställda som tjänstgjort i armen. Väldigt mycket öl dricks det under dagen på RSL-klubbarna där man kan satsa pengar på "krona eller klave" (enda dagen det är lagligt under året).  Jag kan tänka mig att många åkte trötta till arbetet på torsdagen.

Carl på gruppen förbereder sig for paraden med att stryka kläderna och putsa på medaljerna. Och Elmer smaskar i sig ett Anzac-kex på ett fik i Cronulla.

Va på zoo i helgen igen. Kollade inte på sa många djur den här gången utan gick raka vägen till "barnens zoo" så Elmer kunde klappa och mata några snälla bondgårdsdjur. Sen hade vi med picknick som vi åt på ett lite avskilt ställe med utsikt över staden.

Sen var vi bjudna på inflyttningslunch till pappas kusin Rose som flyttat ihop med sin Terry till en större lägenhet i Oatley. Med var också hennes dotter Elisha, hennes fästman Paul (som vi inte träffat förr) och Rose yngsta son Brock. Det bjöds på mycket trevligt sällskap och mycket bra mat och Elmer höll sig på bra humor och hade inte sönder någon av alla fina prydnadssaker som fanns i hemmet.



Terry och Rose vinkar hej då, de andra kom nog inte upp ur stolarna efter den smaskiga efterrätten.