ANZAC-day

Förra onsdagen var det Anzac-day här. Det är en helgdag till för att hedra de som försvarat Australien och Nya Zeeland och hålls på årsdagen av slaget i Gallipolli (Turkiet) under första världskriget där många landsmän stöp. Festligheterna börjar redan tidigt på morgonen då man har en gryningsandakt, i Sydney tågar sedan en 20.000 man lång parad genom staden där brandkåren är med och bidrar med sina anställda som tjänstgjort i armen. Väldigt mycket öl dricks det under dagen på RSL-klubbarna där man kan satsa pengar på "krona eller klave" (enda dagen det är lagligt under året).  Jag kan tänka mig att många åkte trötta till arbetet på torsdagen.

Carl på gruppen förbereder sig for paraden med att stryka kläderna och putsa på medaljerna. Och Elmer smaskar i sig ett Anzac-kex på ett fik i Cronulla.

Va på zoo i helgen igen. Kollade inte på sa många djur den här gången utan gick raka vägen till "barnens zoo" så Elmer kunde klappa och mata några snälla bondgårdsdjur. Sen hade vi med picknick som vi åt på ett lite avskilt ställe med utsikt över staden.

Sen var vi bjudna på inflyttningslunch till pappas kusin Rose som flyttat ihop med sin Terry till en större lägenhet i Oatley. Med var också hennes dotter Elisha, hennes fästman Paul (som vi inte träffat förr) och Rose yngsta son Brock. Det bjöds på mycket trevligt sällskap och mycket bra mat och Elmer höll sig på bra humor och hade inte sönder någon av alla fina prydnadssaker som fanns i hemmet.



Terry och Rose vinkar hej då, de andra kom nog inte upp ur stolarna efter den smaskiga efterrätten.